Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan midten af maj. Hela dagen står ett tjockt töcken af damm alldeles stilla öfver gatorna och torgen. Först på kvällen lefver man upp en smula. Jag tog en aftonpromenad nyss, som jag gör nästan hvar dag efter mina sjukbesök, och de äro icke många nu på sommaren. Det kommer en sval, jämn luftström från öster, töcknet lyfter, seglar långsamt bort och blir till en lång slöja af rödt stoft bort i väster. Intet skrammel af arbetsåkdon mera, bara en droska då och då, och spårvagnen som ringer. Jag går gatan ner i sakta mak, träffar emellanåt en bekant och står och pratar en stund i ett gathörn. Men hvarför skall jag jämt möta pastor Gregorius.